Jul nummer 42

0
77
visningar

År 2016 – var ska vi börja?

Det här är tänkt som en slags årskrönika, inte för att jag behöver så många ord för att sammanfatta detta år.

Vi kan göra bort det nu i början – #fuckcancer, vänner dör, kändisar dör , katastrofer, krig, politik och elände. Flera gånger har jag velat ställa mig upp och skrika “sluta dö då för helvete”.
Nu så här i juletider med färgade lampor, pyntade granar och tillhörande musik försöker jag hålla upp humöret. Oftast är det inte helt lätt runt denna årstid. För snart trettio år sedan var det sista gången jag firade jul som barn, men det visste jag inte då.
Små självhäftande tomtar var som vanligt uppsatta på kylskåpsdörren, stjärnorna hängde i fönstren. Lucia hade kommit och gått. Snön låg vit. Julaftonen passerade. Min mamma dog. Det nya året kom. Och gick.
Julen 1986 fick jag min första dator som fungerade som en flykt från verkligheten, en slags koncentration som fick mig att härda ut i många år. Tillsammans med den nyköpta videokameran producerade jag kortfilmer tillsammans med vänner. Det filmades födelsedagar, jular och allt annat däremellan. Precis som jag fortsatt med i alla år.
För min del är det viktigt att bevara minnen, känslor och spara dessa för framtidens tankar och vägledningar. Det är självklart att vår dotter och vår familj ska ha en minnesbank med text, sång, film, foton och känslor – i nöd och lust. Att känna ett ansvar för minnesbevarandet är inte helt bekvämt. Att tillåtas vara den där tråkiga med kameran i högsta hugg kan vara jobbigt och påfrestande men det är en del av processen. Kalla det ett pussel om du vill.

Ser på pappersminnen tillsammans med min mamma (1977)
Häromdagen spelade jag ett videoklipp från julen 2005. Det känns som en halv evighet sedan men under ett par sekunder var jag där med min fru – helt ensamma utan barn. Vad gjorde vi före vår dotter kom till världen? Tydligen höll vi på med saker då också fast det såg tråkigare ut.
Livet kan ändras rätt snabbt, som detta år utstuderat terroriserat oss med. Svårigheten att ta in allt som händer i världen blir allt mer påtaglig. Man ska bry sig om allt, och allt känns att hänga på en svag lina över ett iskallt hav av omänsklighets yttersta utmarker. Krig, tortyr, hämndaktioner och politiska spel i den enskilda oskyldigas vardag där makt, vänner och pengar styr processers utkomst – ett spel med den humanitära rättens existens för en rättvis och framåtsträvande framtid för alla oavsett samhällsklass. Vi är medmänniskor, med människor – inte mot människor. Vi lever i en värld full av osäkerhet inför varje dag – inte framtiden, den kan vi ändra ett steg i taget.
Med sunt förnuft kommer man långt.
Prova något du aldrig tidigare gjort.
Lev entusiasmerande.
Livet händer nu.
Stanna upp.
Bevara stunder.
Ge kärlek.
/Fredde
Visa tidigare inläggKågedalens Ryttarförening firar 20 år
Nästa inläggNy pin på Photo stuff new & old – Pinterest
Hej och trevligt att du tittar in. Jag heter Fredde Marklund och håller på med fotografering, filmning, skriver foto- och skönlitterära böcker, målar och skapar bilder. På Facebook driver jag ett par grupper; Retrochatt där vi minns tillbaka till barndomens tv-serier, luktsudd och läskeblask. Svenska hemautomatiseringsgruppen är ett lika lång ord som intressant ämne om att implementera och göra sitt boende smartare.
DELA

Kommentera